Nu är det natt. Torsdagsnatt eller fredagsmorgon, beror väl på vem man frågar. Jag anser att det är natt. Eller kanske morgon. Tidig morgon. Hur som helst, sitter i soffan med Amanda och Camilla just nu och har det allmänt trevligt. Eller otrevligt, det beror väl också på vem man frågar. Jag skulle nog säga att vi alla har det rätt otrevligt ändå. Jag tycker återigen att människan är ett underligt väsen, här sitter vi tre stycken krakar en torsdagsnatt(morgon?) och har lyckats deppa ner varandra rejält. Allt på grund av andra krakar, som faktiskt egentligen borde känna sig sämre än vad vi gör. Eller egentligen kan jag väl inte säga vi heller, kan bara prata för mig själv när det gäller det här. Och JAG vet att JAG har deppat ner mig rejält på grund av någon annan. Som borde ha det värre än jag. Och jag tror även att det är det som tar hårdast, och då talar jag nog inte bara för mig själv, utan jag tror att många kan förstå att det som faktiskt tar hårdast är att den andra personen i dramat faktiskt inte förstår vad som är fel eller mår dåligt. Alla av samma kön som mig själv iallafall. De andra, som vi gång på gång väljer att släppa in i liven, förstår nog inte. Frågan är vilka som är smartast. Känns lite som att det kanske är de andra som är klokast i den här frågan, de har nog med självinsikt och kontroll att de inte låter sig själva falla ner som vi gör. Kan det vara så? Eller saknar de bara medkänsla och medlidande för andra. Det är en bra fråga.