Allting börjar om

Nu är det natt. Torsdagsnatt eller fredagsmorgon, beror väl på vem man frågar. Jag anser att det är natt. Eller kanske morgon. Tidig morgon. Hur som helst, sitter i soffan med Amanda och Camilla just nu och har det allmänt trevligt. Eller otrevligt, det beror väl också på vem man frågar. Jag skulle nog säga att vi alla har det rätt otrevligt ändå. Jag tycker återigen att människan är ett underligt väsen, här sitter vi tre stycken krakar en torsdagsnatt(morgon?) och har lyckats deppa ner varandra rejält. Allt på grund av andra krakar, som faktiskt egentligen borde känna sig sämre än vad vi gör. Eller egentligen kan jag väl inte säga vi heller, kan bara prata för mig själv när det gäller det här. Och JAG vet att JAG har deppat ner mig rejält på grund av någon annan. Som borde ha det värre än jag. Och jag tror även att det är det som tar hårdast, och då talar jag nog inte bara för mig själv, utan jag tror att många kan förstå att det som faktiskt tar hårdast är att den andra personen i dramat faktiskt inte förstår vad som är fel eller mår dåligt. Alla av samma kön som mig själv iallafall. De andra, som vi gång på gång väljer att släppa in i liven, förstår nog inte. Frågan är vilka som är smartast. Känns lite som att det kanske är de andra som är klokast i den här frågan, de har nog med självinsikt och kontroll att de inte låter sig själva falla ner som vi gör. Kan det vara så? Eller saknar de bara medkänsla och medlidande för andra. Det är en bra fråga.
Imorgon (eller idag) ska jag iallafall försöka att ha riktigt kul med mina vänner. Det är faktiskt ganska svårt att ha det nu för tiden om jag ska vara ärlig, för det är alltid så mycket annat som rör sig i huvudet. Och gång på gång blir jag besviken. Det är tur att det finns folk som är så pass envisa att de inte låter en gå och deppa ner sig totalt utan tvingar iväg en.
Dum av dig.

xXx

Jag har gjort mitt val. Det har jag faktiskt egentligen, och jag har vetat det ett tag. Frågan är om det är rätt och vad som rör sig i ditt huvud. För tillfället känns det oklart. Som sagt var, spänningen tätnar, intriger föds och tittarna är utom sig av nyfikenhet. I min egen lilla tvsåpa. "Days of our life a lá Johanna". Lite tråkigt när inte ens jag själv kan manuset.

Som tidigare nämnt är det snart jul. Någon annat det snart är dags för är en efterlängtad kryssning till Riga. Den andra december åker jag, A, S och sambon min upp till storstadsmetropolen Stockholm för att kliva på båten som vi kommer vara instängda på sen i cirka 48 timmar. Och på en gång lät det hela inte alls lika roligt längre nej. Kött fifan är det som gäller ombords iallafall och jag taggar!

Everything you do, is super fucking cute. And I can't stand it.

Buffalo Soldier

Idag är det onsdag. Redan. Känns som att tiden går så väldigt snabbt nu, och idag är det exakt en månad kvar tills julafton. Bara. Jag älskar julafton, jag vet att de flesta av mina vänner har växt ifrån den där julspänningen och nervositeten som man hade natten innan julafton som barn, men jag är fortfarande lika rastlös och nyfiken som jag var för 10 år sedan. Det måste jag erkänna. Min syster är 12 år och kallar mig barnslig när klockan blir runt åtta på kvällen den 23e december och jag frågar om vi ska gå och lägga oss. Eller när jag vid 01.00 på natten sen smyger upp och kollar i julstrumpan OM det kan ha kommit julklappar. Jag gillar paket, vad kan man mer säga.

Idag har jag inga lektioner. Skulle ju ha känts skönt om jag inte vetat om allt skolarbete som jag ändå måste göra. Finns en dag imorgon till det. Som jag säger varje dag. Ska jag vara ärlig så har jag svårt att koncentrera mig på skolan just nu, vet att jag ska vara på jobbet om 1,45 h och har andra saker i mitt huvud. Jag gillar inte facebook har jag kommit på. Eller jag gillar inte datorer eller mobiltelefoner i största allmänhet om man ska vara helt ärlig, det blir så mycket fel och så mycket missförstånd hela tiden. Vad hände med att umgås liksom, varför ska man hålla koll på varandra genom en dator istället för att umgås. Det kanske bara är jag som är riktigt paranoid, men av någon anledning lyckas jag alltid få en jäkligt jobbig känsla i magen varje gång jag loggar in och ser vem som har kommenterat vems status och så vidare. Jag kan vara riktigt svartsjuk, det vet jag om och det jobbar jag på. Men ibland kanske man bara förstår? Eller inbillar sig. Som sagt var, jag gillar inte facebook.
Mr. x vs. Mr. X   -spänningen tätnar.
Som sagt var lyckas vissa människor verkligen fastna. Vissa stannar flera år och lyckas ändå behålla samma spänning och känslor som alltid. Och vissa gör större inverkan på bara några månader. Frågan är ju vad som är bäst.

Första dagen

Idag är det måndag igen, första dagen på ännu en lång skol- och jobbarvecka. Inatt har det varit en sån där jobbig och irriterande natt, har legat och vänt och vridit på mig hela tiden och vaknat titt som tätt. Finns ingen ro att finna och känner att det hela tar ut sin rätt nu.
I eftermiddag är det dags för samhällskunskapsprovet och man hör hur alla desperat förhör varandra nu såhär i sista sekund i klassrummet. Funderar på hur många det är som egentligen kan allting men bara låtsas inte kunna för att sedan kunna låtsas bli positivt överraskade när resultatet kommer.
Jag tycker om människor med självdistans och försöker att alltid ha kontroll över situationerna jag befinner mig i. Jag försöker också oftast att hålla distansen till de i mitt umgänge, men då och då kommer det någon speciell som slinker in och rör om i grytan så att säga. Kanske låter lite flummigt men de som känner mig vet nog vad jag pratar om. Utan att avslöja för mycket kan jag kort och gott säga att så är situationen just nu och det är det som har hänt. Jag har svårt att anpassa mig till det i dagsläget och jag gör mitt bästa för att behålla situationen under kontroll, men det är svårt när det är två människor och viljor som ska fungera ihop. Särskilt om det är två människor som är lika måna om att behålla distansen båda två.
Jobbigt inlägg, det kan jag hålla med om för det är bara jag som vet vad jag menar helt och hållet, men det är min blogg och jag som skriver. Så då blir det så! Mr X finns där iallafall helt enkelt.
"du är allt jag vill ha"

Here I go again

Blogg. Ja, då var man igång igen. Känner att Sofia Favaros beskrivning på detta fenomen är värd att kopieras. "skaffade blogg igen för 100e gången för att undvika att statusbomba på facebook" är min ända förklaring på vad som nyss skett. Har återigen kommit på att det här är ett bra sätt att komma i underfund med både det ena och det andra, så det är precis vad som ska ske nu. Låter kanske lite bittert på sitt egna lilla vis men det här är bara positivt.
Hur som helst är det söndag idag och just nu spenderas denna dag i soffan framför min avstängda tv. Meningen med hela "sätta på dator-grejen" var att få klart alla skolarbeten som skulle vara färdiga förra veckan, men som många gånger förut fastnade jag i facebookfällan. Tror de flesta vet vad jag menar då och kan känna igen sig i detta återkommande bekymmer som jag har. Om exakt 42 minuter hade jag planerat att sätta på tvn och låta resten av kvällen gå åt till ett av de välkända Beck-avsnitten som man alltid har sett minst fyra gånger förut. Jäveln är en klassiker. Ungefär där vid 10-snåret hade jag också (duktigt) planerat in en dusch så man slipper fortsätta att gå runt helt söndagsäcklig. Ny vecka, nya dofter så att säga. Imorgon klockan 08.25 sharp  ska jag befinna mig på Gruvegårds för ännu en oönskad körlektion. Låter kanske bittert det med, men sängen lockar extremt mycket på mornarna.
För att sammanfatta det här så har jag återigen skaffat blogg. Det var allt jag ville få fram och nu ska jag göra ett tappert försök att skaffa mig ett G på morgondagens samhällskunskapsprov. Långt ord.